Opassande att bli happy, happy igen

Åtta av tio svenskar, däribland kungen, författaren Marcus Birro, och kulturjournalisten Natalia Kazmierska, tror på livslånga relationer, det visar en opinionsundersökning som DN gjort i samarbete med romantikförlaget Harlequin. ”En skilsmässa är faktiskt att bryta ett löfte. Det är vad det handlar om” skriver Kazmierska i Aftonbladet.

Hälften av de tillfrågade, däribland Hanne Kjöller, Nina Björk och en mycket hög andel pensionärer, anser att folk i allmänhet skiljer sig alldeles för lättvindigt.

Om världen brinner, lita på mig

När brunfläckiga, mosiga äpplen täcker den vildvuxna gräsmattan och höstdimman över fälten gör så att allt är insvept i ett fuktigt ylletäcke som svalt varenda mänsklig varelse, då brukar jag lustfyllt tänka på slutet.

Inte mitt eget, alla andras. Om det skulle bli ett kärnvapenkrig. Om vi skulle överfallas av en zombiearmé. Om millenniebuggen hade varit på riktigt och skickat oss alla tillbaka till mörkaste medeltiden. Om slutet kom i någon katastrofal form, och på vilket sätt jag rimligtvis borde överleva det samtidigt som alla andra gick under.

Och hur det skulle gå till, ner i minsta lilla lustfyllda detalj.

Det är kört för oss över 35

Min kompis I. visar ofta leg på Systemet trots att hon passerat fyrtio. På en fest en gång blev hon nedlåtande behandlad av en kvinna som till och med trodde att hon var femton. Triumfen i det! Inget nervgift, ingen skalpell, bara högst naturlig ungdomlighet.

Sådana stories har inte jag. Bara en futtig liten visa-leg-på-Ica-för-att-köpa-cigg som glatt mig något orimligt genom åren. Men det var länge sedan jag slutade röka, och jag tror att den sura kassörskan frågade alla av princip, från den finniga trettonåringen till gubben med gula fingrar och rullator. Jag, den tacksamma medelålders kvinnan, strålade som solen och berättade för alla jag kände i veckor efteråt.

Skuldtyngd kärlek från första början

Positioneringen började redan på BB. Lillebror gallskrek samtidigt som han sprutbajsade, lila i ansiktet som en mogen aubergin under den alldeles för varma, alldeles för stora mössan. Förödmjukelsen att inte ens vara tre dygn gammal och knölas in i en löjlig fåroverall istället för mammas famn.

Jag har slutat drömma om att bli en bättre människa

I ett avsnitt av det brittiska arkitekturprogrammet Grand Designs skulle en Kulturman i lustig hatt skriva den Stora romanen så snart han byggt det perfekta huset att inrätta ett arbetsrum med utsikt i. Naturligtvis resulterade det inte i ett skit, trots att huset stod i vackert böljande sydfransk miljö och tomaterna i vegopajen var både obesprutade och egenodlade. Det gör ju sällan det. Utsikt ger inte insikt om egna tillkortakommanden.

Sköna snubbar i kuddrummet med extra allt

Kungens 25 år yngre och rynkfria dambekant berättar utförligt om hur de rullade runt i Tjoppe, Fnoppe och Noppes skojiga kuddrum för vuxna, och själv undviker han noga att svara på frågor. Det hade kunnat vara roligt att se Tjabo svettas om det inte vore för bilden på Silvia som följer artikeln.

Skilda på låtsas

Lennart och Kristina är skilda på låtsas. Det presenteras i ett tidningsreportage som ett nytt djärvt grepp för att rädda relationen, men jag kan inte annat än att tänka att det måste vara en grå filt av sorg och misslyckanden bakom beslutet.

Om ni lyckas, vem ska fixa beapizzan då?

Jag tänkte skriva om alla hårt arbetande invandrare jag känner. Om min vän H, jurist, småbarnsmamma, född i Iran, uppvuxen i Falun, fyrspråkig. Toppbetyg, topphjärna, den effektiva arbetstagaren som alla arbetsgivare har våta drömmar om.

Arne och jag, räddast i stan

Allt är Ullas brorsas fel.

I hans rum på nedre botten i sutteränghuset uppe på Tuppkammen i Tjärna låg filmerna i travar. Svartvita klumpiga vhs-omslag med skräckslagna kvinnor, olycksbådande hus, gravstenar, monster och mörka skuggor. Blod förstås. Inte enstaka droppar utan stora pölar.

Skilsmässohippa med extra allt

Vi sitter på en av Gordon Ramseys krogar i London och skålar, mina amerikanska vänner och jag. Det är äkta bubbel i glasen, inte det dyraste stället har att bjuda, men ändå. De har åkt business class från andra sidan Atlanten, genom askmolnet, för en helg i festens tecken. Jag har suttit inklämd i ett Ryan Air-plan från Västerås.